Qigong del 1 - Den naturliga vägen

YinYang-symbol

Polaritet

Vi har alla sett den förut, den där runda sfären med en svart halva och en vit, där varje halva har en liten prick i sig med den andra halvans färg.

Detta, som ni säkert känner till, är symbolen för Yin och Yang, där yang är + och yin är -, ljus och mörker, maskulint och feminint, aktivt och passivt osv, som beskriver allt som lyser fram i hela den manifesterade världen. Vad det är är helt enkelt en symbol för den enhet som, när den är aktiv, upplevs som dualistisk. Det kan med andra ord sägas vara den energi som det vi kallar för världen kommer ifrån och när den energin rör sig, eller vibrerar, så upplevs dualismen, formerna eller världen.

Konceptet om Yin och Yang är exakt det samma som vi finner inom Ayurveda och Yoga traditionerna, fast där kallas de istället för Sattva, Rajas och Tamas. Hur kan de vara samma om de är två saker inom Taoismen och TKM (traditionell kinesisk medicin) men sedan är tre saker inom Ayurveda och Yoga? Jo det är på grund av att Yin och Tamas är exakt samma sak, och likadant är det med Yang och Rajas, medans Sattva är när det är balans och harmoni mellan de båda och kan därför symboliseras med strecket mellan Yin och Yang i yinyang-symbolen.

Detta par av motsatser rör sig hela tiden i en ändlös dans, där yang knuffar yin och yin knuffar yang, där den ena försöker överta den andra. Då yin och yang är exakta motpoler till varandra så är det aldrig någon som vinner men heller aldrig någon som förlorar. En närmare titt på symbolen visar att det är exakt lika mycket yin som yang, där ingen är starkare än den andra, och att i varje yin finns ett frö av yang och tvärtom.

Detta betyder att den ena av dessa båda motsatser endast kan existera på grund av den andra och på grund av det ger den samtidigt upphov till den andras existens, då båda två endast är olika uttryck av samma energi. Ett exempel på detta kan vara att göra en jämförelse med hur varmt och kallt i grund och botten är samma sak och inte alls är olika från varandra, bara olika grader på samma skala.

Med förståelse av deras förhållande till varandra så kan därför man se att hela begreppet om Yin och Yang kan vara lite missvisande. Det borde faktiskt heta: “yinyang”, alltså att de inte är separerade från varandra då de egentligen är samma sak. När de är tillsammans, yinyang, så är det urkraften till världen och när de upplevs som separerade, Yin & Yang, så kallas de för världen. Dock är de fortfarande samma energi.

Ett annat bra exempel som illustrerar detta är den om havet och dess vågor, där vågorna är vad som syns och upplevs medan vatten är vad det egentligen är. Vågorna tas för att vara separata och olika i form och storlek mot varandra. Men om man ser förbi det uppenbara, så förstår man att det aldrig varit någon uppdelning alls då de är av ett och samma vatten. Vattnet blir varken mer eller mindre oavsett hur många vågor som rör sig på dess yta eller vilken storlek och form de än tar. Inte heller sker det någon som helst förändring hos vattnet ifall vågorna skulle försvinna.

Bara en symbol

YinYang-symbolen kallas ofta missvisande för Taiji-symbolen, kanske för att den används flitigt inom Taiji Chuan (en form av qigong träning som också är en av de interna kampstilarna från Kina) för att illustrera teorin bakom deras träning. Ordet taiji betyder nämligen: “Det Ultimata”, eller “Grand Ultimate” på engelska. Här menar man på just urkraften, den energi som diskuterats tidigare i texten. Dock är inte yin yang-symbolen samma som den för taiji. Symbolen för Taiji är en spiral med en cirkel i mitten och kan sägas vara källan från vilken yin och yang kommer ifrån. Alltså taiji är kraften och dess uttryck är yin och yang.

Hur som helst, yin yang är en perfekt symbol men det är just det, bara en symbol, och den har tyvärr, precis som ordet “Yoga”, mindfulness och även “Tao”, använts så mycket överallt från alla håll, oavsett om det faktiskt är relevant eller ej, att den nästan helt har tappat sin betydelse.

Från vänster till höger: Wuji/Ursprunget, Taiji/Energin & YinYang/Polarisering

Ett oändligt hav av levande energi

Den här synen på cosmos som ett konstant flux av yang och yin, av + och -, eller ettor och nollor om man talar datorspråk, är ett centralt och genomgående tema inom Taoismen.

Där tror man inte på att världen är gjord av statisk materia, även om det upplevs så, istället är det olika kombinationer av yin och yang eller fält av energi med olika frekvenser av vibrationer som upplevs som såväl det fysiska som det subtila.

Alltså, att vi helt enkelt är inuti en värld full av inget annat än energi, där allt och alla är separata men ändå sammankopplade med allt och alla andra, samtidigt som de alla är samma eftersom vi är delar av samma enhet. Likt hur grenarna på ett träd inte är annorlunda från trädet de sitter fast på utan är trädet självt! Och precis som i ett hologram så finner man vid vilken punkt man än väljer att fokusera på, resten av skapelsen också. 

Detta betyder i sin tur att grunden till all lycka och välbefinnande, god hälsa och balans, och så vidare, ligger i hur pass i harmoni man är mentalt, fysiskt och framför allt energimässigt med resten av världen.

Inte en religion

Att världen är energi och att allt hänger ihop med- och är samma som allt annat är inget nytt tankesätt, utan återfinns inom alla religioner, de esoteriska- och shamanska traditionerna, samt gamla kulturer i världen där människor levde närmare naturen än vad som normalt görs idag.

I Kristendomen talar man om “Gud och Guds ord”, där Gud är källan/medvetandet/Spirit osv, och Ordet är energin/tankarna/vibrationerna, eller för den delen yinyang, från medvetandet. Dessa två, Gud och ordet från Gud, är också samma, vilket även sägs i Johannesevangeliet 1:1:

"I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud"

Inom hinduism kallar man världen för: “Shabda Brahman”, eller "Gud i form av ljud", och med det menas att världen bara är ett bländverk som ger sken av att vara en solid verklighet men som egentligen bara är namn och former, eller för den delen vibrationer, energi eller tankar. Dessa namn och former, trots att de endast är ett sken som lyser fram från Brahman av sig själv och på sig själv,  är inget annat än Brahman själv.

Hos Inkafolket kallar man universum för: “En värld av levande energi”.

I new age kretsar kallar man Gud och orsaken till världen för: “Källan/Universella medvetandet och Mind/dess förmåga att tänka”.

Som ni säkert kan se så är det ingen större skillnad mellan skolorna alltså, då ord, energier, vibrationer, tankar och ljud allihopa är synonymer. Vad som är än mer intressant är att till och med modern vetenskap börjar acceptera detta sätt att se på världen. Inom  kvantfysiken så är allt i världen bara energi som manifesterar sig som antingen vågor eller partiklar och dessa ändrar sin form och sitt beteende beroende på sinnesstämningen hos den som observerar.

Det finns så klart meningsskiljaktigheter mellan tanke-skolorna och en av de viktigaste som skiljer just Taoismen från resten är att det inte är någon religiös institution, även om det har dykt upp flertalet religiösa sekter i efterhand.

I Taoismen finns det inga förbud, lagar och regler som människor måste förhålla sig till, inget korrekt sätt att leva, inga ceremonier som måste utföras (annat än om man själv vill utföra dem), inga moraliska förhållningssätt och inget som är tabu.

Ordet Tao betyder: “Vägen” och det kan på ett sätt betyda att den väg som är rätt för den enskilda individen är den väg som den individen bör vandra. Att man bör bejaka sin egen sanna natur och leva efter den och att man tar 100 % ansvar över sina egna val och handlingar.

Sedan finns det “Den Vägen”, alltså hur universum i stort fungerar, att man följer de förändringar som sker i naturen såsom årstider, månfaser och de lagar som bestämmer hur planeter rör sig etc, för att på så vis leva och agera i harmoni med resten av världen.

Alla kan således vara taoister oavsett om du är ateist, kristen, buddhist, hindu eller annat.

För att vara taoist behöver man helt enkelt bara följa sin egen natur och försöka leva i harmoni med sin omgivning och universums lagar.

Det är ett sätt att vara och leva på, men inte något som man måste svära ed på. Det krävs inga ceremonier, inga heliga riter och man behöver inte initieras in i ett hemligt samfund för att få del av visdomen om sin egen natur och att följa sin egna väg.

Även om Tao kan mena olika saker beroende på i vilket sammanhang man pratar om det så är det till syvende och sist bara ett ord som betyder att man följer den väg som är rätt för en själv, inget annat.

Energikultivering

För att behålla perfekt hälsa, leva länge, vara glad och lycklig samt höja sitt medvetande så att man har möjlighet att bli självrealiserad i en och samma livstid så har taoisterna utvecklat en mängd olika verktyg som hjälp på vägen. Exempel på detta är: med hjälp av meditation, andningsövningar, olika former av qigong och nei gong, dao yin-övningar, sexuell kultivering, kunskap om mat och örter, massage, filosofi och själv-kontemplering etc.

Dessa är heller inte något man måste utföra, eftersom att tvinga något på någon är att ta bort deras frihet att välja. Men de finns till för de som är intresserade av att veta och har viljan att jobba på sig själva. Liknande verktyg återfinns även inom andra system, såsom de man hittar i Indien, dock med en hel del viktiga skillnader.

Ett exempel är att i Indien så förväntas man ofta tillbe sin läromästare och öppet visa sin hängivenhet till denne. Man ska helt överge sig själv till sin guru och hoppas på att han/hon ska ha barmhärtighet nog för att rädda en från Samsara så att man kan slippa återfödas på nytt gång på gång.

Men inom Taoism så kombinerar man aldrig energikultivering med hängivenhet till sin läromästare. Mästaren är bara en guide som kan visa hur man gör men studenten måste göra jobbet själv. Han kan peka ut vägen för dig, men du måste själv vandra den, så att säga.

Ibland kan det vara så att mästaren använder en del av sin egen energi för att häva en blockering i studentens energikanaler. Detta kan ge aspiranten en tillfällig boost av energi men som snart försvinner igen om han inte fortsätter sin träning och tar hand om sig.

En annan sak som är väldigt annorlunda mellan taoism och indisk yoga är sättet att hantera den så kallade "kundalinienergin" på. Inom det indiska systemet så vill man ofta bara dra upp energin från svansbenet genom ryggraden i den fysiska kroppen, eller upp från de så kallade "lägre" chakrana genom den centrala energikanalen upp till Sahasrara chakra på toppen av huvudet för att nå spirituellt uppvaknande.

Men detta kan vara mycket farligt om utövaren inte har förmågan att slappna av och att medvetet kunna föra energin neråt i kroppen igen. Att bara skjuta den uppåt är inte i sig supersvårt, men den kan fastna i huvudet och ge en massa besvär som allmänt kallas för kundalini-syndromet. Det är ett stort antal människor som fått mentala besvär och nervskador pga det.

Dessutom så behöver såväl kroppens nervsystem som kanalerna i den subtila kroppen byggas upp för att kunna hantera den högre mängden energi som kommer av kultiveringsprocessen, för när energin väl aktiveras på riktigt så kan det vara för mycket för kroppen att hantera. Det är därför bättre och säkrare att skynda långsamt, att känna sig stabil och rotad i marken, att cirkulera energin, sänka den neråt och lagra den i lägre den dan tien (energifält/batteri i mitten av kroppen i höjd mellan naveln och pubisbenet).

Tänk själv om du ska bygga ett hus. Du skulle väl aldrig bara sätta upp en fin fasad med tak och vackra fönster utan att ha en stabil och bra grund först, eller hur?

I kommande inlägg kommer vi börja utforska qigong och titta närmare på själva kultiveringsprocessen, vad det är för något och hur det går till.

Till nästa gång!